Jämviktspris

Begreppet jämviktspris kan härledas till nationalekonomen Adam Smith och dennes spekulationer i hur en marknad fungerade. Han utgick från utbud och efterfrågan och att när en affär på en viss vara kom till stånd berodde detta på att köpare och säljare kommit överens om priset. Det rådde balans mellan utbud och efterfrågan. Detta kan verka rimligt men trots det finns många argument emot. Skälen att göra en affär kan vara många, där förhållandet mellan köparens tänka inköpspris kan vara vad som helst. Det samma gäller säljare. Möten i ett jämviktspris med uttgångspunkt i utbud och efterfrågan kan möjligen bäst förpassas till en fiskeauktion och verkligheten är mycket mer komplicerad än så.

Prisbilden för varor och tjänster är i dag i allt väsentligt kostnadsberoende och inte efterfrågestyrda. Det innebär att företagen sätter priser med utgångspunkt från vad tillverkningskostnaderna är, inte vad man skulle kunna ta ut. Så är det i vart fall i vår kulturtradition. Företagen beräknar vad de skall ta ut med hjälp av s.k. självkostnadskalkylering. "Ta vad du kan få" metoden har sitt ursprung i orientens sjöfarare för i tiden. Kommer givetvis också till användning vid t.ex. fiskeauktioner och husförsäljningar som två exempel. Att som nationalekonomerna gör, upphöja Adam Smiths teorier till generella antaganden om ekonomins sätt att fungera, är att gå för långt. Några vetenskapliga bevis finns inte heller. Bara ett önsketänkande på ideologisk grund. Det s.k. jämviktspriset bestämmer möjligen endast vad som kan anses värt att tillverka. Som en måttstock finns bra statistik över företagens vinster. Före räntekostnader och utdelning ligger överskottet på ca. 3-4 procent. Endast bankerna tar vad man kan få och det är mer än 10 gånger högre än de "normala" företagen. Och det är nog inte heller lönt att försöka påverka konkurrensbilden här. En avgörande orsak härtill är (hör och häpna" Sveriges Riksbanks rätt att upphäva konkurrensen bankerna emellan med styrränta.

Detta faktum visar sig också ha en direkt koppling till det som jag benämner som "ränteparadoxen" och även till den vrångbild som finns när det gäller inflation och dess orsaker. Om detta kan du läsa under respektive rubrik på min hemsida.